Det är ofta svårt att beräkna vilken ekonomisk skada som uppstår för beställaren när en entreprenad blir försenad. I ABT 06 och AB 04, kap 5 § 3, öppnas för möjligheten att i stället tillerkänna beställaren ett på förhand bestämt belopp som löper för varje vecka som förseningen varar. Blir förseningen långvarig kan ett sådant vite bli orimligt kännbart för entreprenören. Det finns därför regler för att mildra effekten.
I ABT 06 och AB 04, kap 5 § 3 står följande:
För varje påbörjad vecka varmed entreprenören överskrider kontraktstiden eller den ändrade tid för färdigställandet som skall gälla enligt kapitel 4 § 2 eller 3, skall han betala vite enligt kontraktshandlingarna. Vite kan även avtalas för överskri-dande av den tid som bestämts för utförande av viss del av entreprenaden. Om vite avtalats är beställaren därutöver inte berättigad till skadestånd för försening¬en.
Om beställaren före färdigställandet har tagit entreprenaden eller del därav i avsett bruk, skall vitet jämkas i skälig mån. Jämkning skall även göras om bestäl¬laren har haft en icke oväsentlig ekonomisk nytta av annat ibruktagande av entre-prenaden eller del därav.
Anspråk på vite skall framställas skriftligen till motparten senast tre månader efter entreprenadens godkännande. Anspråk på vite är förfallet, om det inte framställs skriftligen i rätt tid.
Vitet i regelverkens 5:3 är en i förväg bestämd ersättning på grund av entreprenörens (E) försening, som innebär att beställaren (B) inte behöver visa hur stor skada denne lidit. En vitesklausul förväntas få till effekt att E prioriterar att arbetena färdigställs i tid. B:s möjlighet att få ersättning vid försening förenklas, jämfört med om denne skulle kräva skadestånd. Men även E kan ha fördel av samma vitesbestämmelse: E vet i förväg vilken ekonomisk risk denne löper om entreprenaden försenas och kan anpassa priset, eller tidplanen, härefter. Bestämmelsen innebär även att B inte kan få något skadestånd för förseningen utöver vitet, även om skadan faktiskt skulle visa sig vara större. Om parterna ändå hamnar i tvist begränsas deras processkostnader jämfört med att driva en skadeståndstalan.
För att bestämmelsen ska bli tillämplig måste parterna i avtalet ange att vite ska utgå vid försening samt ange vitesbeloppets storlek. Beloppet bestäms antingen som en viss procentsats av kontraktssumman, vanligen 0,5-2,00 procent, eller som ett visst bestämt belopp. Ett förseningsvite enligt 5:3 slutar löpa i samma stund som entreprenaden godkänns vid slutbesiktning. Vid detta tillfälle är entreprenaden inte längre försenad, även om det fortfarande skulle finnas fel som inte avhjälpts.
Jämkning av vite
Som framgår av 5:3 finns en möjlighet att jämka ett förseningsvite om B helt eller delvis tagit entreprenaden i bruk. I svensk rätt finns även en tvingande regel, Avtalslagen (AvtL) 36§, som kan användas för att jämka ett orimligt avtalsvillkor. På senare år har bestämmelsen tillämpats i större utsträckning av domstolarna, även i avtal mellan två kommersiella aktörer. Mer om denna bestämmelse nedan.
I ett hovrättsfall , yrkade B förseningsvite under 102 veckor. E menade att vitet skulle jämkas då entreprenaden tagits i bruk. Domstolen fann att entreprenaden var sådan till sin natur att den var i bruk under hela entreprenadtiden och vitesbestämmelsen skulle bli verkningslös om hänsyn togs till ibruktagandet. B borde dock ha förstått att E inte skulle färdigställa entreprenaden men hade ändå inte anlitat annan entreprenör. Jämkning skedde därför.
I ett mål från Svea hovrätt var en entreprenad försenad i 33 veckor. 95 procent av ytan hade dock tagits i bruk innan förseningen uppstod och resterande del några månader därefter. Ett jämkat vite, motsvarande 20 procent, utdömdes då domstolen tog hänsyn till att störningar i nyttjandet förekommit under entreprenadtiden.
Högsta domstolen har i NJA 2012 s. 597 konstaterat att en entreprenör är skyldig att utge förseningsvite, fastän idrifttagandet skulle ha försenats också på grund av en sidoentreprenörs dröjsmål. Att entreprenaden ändå skulle blivit försenad är alltså inget hållbart argument.
För att en beställare ska få förseningsvite enligt ABT06/AB04 måste ett tydligt krav på vite framställas i skrift inom 3 månader från godkänd slutbesiktning. I annat fall går rätten till vite förlorad.
Vite vid andra dröjsmål
Parterna kan avtala om att vite ska utgå även vid andra former av dröjsmål. I avtalet kan B t.ex. ges rätt till vite om E inte avhjälper fel i tid. Ett sådant villkor kan sätta press på E att avhjälpa fel skyndsamt. Om möjlighet till jämkning inte skrivs in i avtalet kan sådan ändå ske enligt AvtL 36§.
Innebörden i AvtL 36§ är att avtalsvillkor får bortses ifrån helt eller delvis, om de framstår som oskäliga med hänsyn till deras innehåll, omständigheter vid avtalets tillkomst eller som inträffat efter att avtalet träffades eller andra omständigheter. Bestämmelsen är alltså relativt vid och kan användas för att ”rätta till” avtal som i efterhand visade sig få orimliga konsekvenser.
För att avgöra om avtalsvillkor är oskäliga ska en samlad bedömning göras; orsaken till förseningen, hur betydelsefullt det kvarvarande felet är, syftet med vitesklausulen, om avtalsparterna är olika starka eller om B varit passiv och inte agerat för att ett färdigställande/avhjälpande ska kunna ske med annan entreprenör, är exempel på omständigheter som har relevans.
I en dom från Svea hovrätt hade parterna avtalat bort jämkningsregeln i standardavtalet. Hovrätten påpekade att B borde ha förstått att E inte skulle komma att färdigställa entreprenaden och skulle därför ha anlitat annan för färdigställandet. Entreprenaden hade tagits i bruk. Hovrätten jämkade vitet med stöd av AvtL 36§, trots att jämkningsregeln alltså hade avtalats bort i avtalet.
I ett mål från Svea hovrätt skedde jämkning till nackdel för en konsument. E åtgärdade inte fel upptagna i slutbesiktningen. Enligt ett tilläggsavtal skulle vite, vid uteblivet avhjälpande, utgå med 6 000 kr/vecka, och således 600 000 kr, vilket var samma vite som enligt parternas entreprenadkontrakt skulle ha utgått om hela entreprenaden var försenad under motsvarande tid. De kvarstående felen var inte heller väsentliga och avhjälpandekostnaden uppskattades till 16 000 kr. Vitet ansågs av domstolen som oskäligt högt, men B ansågs ändå ha haft ett berättigat intresse av att få E att avhjälpa felen och vite utdömdes med 70 000 kr.
Avslutningsvis
Jämkning av avtalsbestämmelser om vite är inte en exakt vetenskap. Flera omständigheter kan få relevans och det är svårförutsett hur stor en jämkning blir, om någon. En entreprenör bör alltså inte räkna med att jämkning kommer ske enligt 5:3 eller AvtL 36§, utan bör istället reglera i avtalet att jämkning av vitet ska ske i vissa, närmare angivna fall, eller ange ett maximalt belopp för förseningsvite.
Anna Sundblad, Advokat