Ett entreprenadavtal innehåller regelmässigt villkor som reglerar vilken ersättningsform som ska gälla för entreprenaden. Parterna kan bestämma att priset ska vara ett fast pris eller pris på löpande räkning. Ibland anges att kontraktssumman är ett takpris. Inte sällan används begrepp som budgetpris eller riktpris. Eftersom tvister om betalning är vanliga är det viktigt för såväl beställare som entreprenörer att känna till skillnaderna mellan de olika begreppen. Arbetar man med konsumenter som beställare finns dessutom tvingande lagstiftning som gör det än viktigare för entreprenören att vara tydlig i avtalsskrivandet.
Fast pris. Ett fast pris innebär, som ordet antyder, att priset för de arbeten parterna avtalat om ska utföras till en på förhand bestämd summa. Har man ett skriftligt avtal behöver det sällan bli diskussion om vilket pris som gäller. Tvister om avtal som utförs till fast pris handlar därför oftare om vilka arbeten som skulle ingå i det fasta priset. Under vilka förutsättningar lämnades det fasta priset och vilka arbeten ska istället ersättas som ÄTA-arbeten? Det är viktigt att parterna noga reglerar i avtalet vilka arbeten som omfattas av det fasta priset. Den noggranne ser även till att de arbeten som inte ingår i det fasta priset specificeras.
Löpande räkning. Löpande räkning innebär att det inte finns något på förhand bestämt pris för entreprenaden. I allmänhet avtalar parterna om någon form av á-priser, t.ex. kostnad per löpmeter, timpris för hantverkare eller timkostnad för maskiner. Även om arbetena sker på löpande räkning är parterna naturligtvis bundna av de överenskomna á-priserna.
Det förekommer en uppfattning om att löpande räkning innebär ”fri prissättning”. Så är inte fallet. Priset måste ändå, när fråga är om konsumententreprenader, vara skäligt. I dessa fall bedöms skäligheten utifrån arbetets ”art, omfattning och utförande, gängse pris och prisberäkningssätt för motsvarande tjänster” och omständigheterna i övrigt. Entreprenören måste alltså arbeta effektivt, med ett rimligt antal hantverkare på arbetsplatsen och på en timtaxa som motsvarar gängse pris, så att priset slutligen blir ”skäligt”. I kommersiella entreprenader där AB 04/ABT 06 avtalats ska debitering ske enligt den sk självkostnadsprincipen. Någon skälighetsbedömning ska då inte ske på det sätt som gäller för konsumententreprenader. 1
Takpris. En vanlig missuppfattning är att takpris och fast pris är samma sak. Begreppet takpris innebär att arbetena i och för sig ska utföras på löpande räkning men med det tillägget att det finns ett maximalt pris som inte får överskridas. Entreprenören står alltså hela risken för att arbetena blir dyrare än takpriset. Blir arbetena billigare än takpriset betalar beställaren samma belopp som om inget takpris avtalats, dvs som om arbetena utförts på löpande räkning. Att det avtalats om ett takpris får i den situationen ingen egentlig betydelse.
På samma sätt som vid fast pris är det viktigt att parterna noga dokumenterar vilka arbeten som ska ingå i det som omfattas av takpriset. En entreprenör bör alltid vara noga med att varsko om ÄTA-arbeten som uppkommer under arbetenas gång och dokumentera detta, för att slippa diskussion om dessa i efterhand. Särskilt viktigt är detta när en konsument är beställare, eftersom entreprenören bara i undantagsfall kan få betalt för tillkommande arbeten som konsumenten inte informerats om.
Riktpris, budgetpris. Ibland avtalar parterna om ett riktpris eller budgetpris. I konsument-sammanhang används begreppet ungefärligt pris. Om en entreprenör uppgett ett ungefärligt pris för en konsument (observera att detta kan ha skett muntligen eller i ett mejl och inte måste ha formaliserats i ett skriftligt avtal för att gälla) får priset inte avvika med mer än 15 % från det ungefärliga priset. Om entreprenören är osäker på om det ungefärliga priset kan hållas, måste denne – redan när han lämnar priset – vara tydlig mot konsumenten att han inte vill vara bunden av lagens föreskrivna 15%.
När man i kommersiella sammanhang talar om budgetpris eller riktpris är syftet förmodligen att ge en uppskattning om vad entreprenören räknar med för pris, samtidigt som entreprenören inte är beredd att lämna ett fast pris. Begreppen budgetpris eller riktpris finns dock inte med i begreppsbestämningarna i AB04 eller ABT06. Parterna bör därför vara noga med att ange vad man egentligen menar om man använder begreppen i ett avtal. Utgångspunkten är annars att ett budgetpris/riktpris inte är bindande för entreprenören och att denne därför är oförhindrad att ta betalt som om det vore ett arbete på löpande räkning.
Anna Sundblad, Advokat
1 Se Nybropalatsdomen, Svea Hovrätts dom i mål T 10408-14.