Utbyggnaden av laddinfrastruktur för fordon går fort. Många samfällighetsföreningar står nu i begrepp att uppgradera sina parkeringsplatser med möjligheter att ladda fordon. I den här artikeln tittar vi närmare på vissa juridiska överväganden som då kan behöva göras.
För att förstå hur regelverket fungerar behöver man först förstå några begrepp. En gemensamhetsanläggning är en anlägg-
ning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dessa fastigheter. Frågan om en gemensamhetsanläggning ska inrättas prövas vid en förrättning hos lantmäteriet och reglerna för detta finns i anläggningslagen. Gemensamhetsanläggningen måste ha ett eller flera klart angivna ändamål som ska anges inom ramen för förrättningen och som sedan sätter ramen för gemensamhetsanläggningen.
Alla gemensamhetsanläggningar är en samfällighet. Det finns dock också andra typer av samfälligheter som inte är gemensamhetsanläggningar. Samfällighet är alltså ett vidare begrepp än gemensamhetsanläggning.
En samfällighet, däribland en gemensamhetsanläggning, kan förvaltas på två olika sätt: antingen genom en delägarförvaltning, som i princip kräver att alla delägande fastigheter är överens i alla frågor, eller i föreningsform, genom en samfällighetsförening. I det följande ska vi fokusera på vad som gäller för en samfällighetsförening som förvaltar parkeringsplatser som utgör en gemensamhetsanläggning.
En samfällighetsförening får inte bedriva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfällighetsföreningen ska tillgodose. Ramarna för vad samfällighetsföreningen får och inte får göra bestäms därmed indirekt av det registrerade ändamålet för den gemensamhetsanläggning som samfällighetsföreningen har att förvalta. Och här finns pudelns kärna. Det finns många gemensamhetsanläggningar som inrättades innan laddbara fordon var något som behövde tas i beaktande och då är risken stor att ändamålet – att ladda bilar – inte finns registrerat. Beroende på vilket ändamål som är registrerat för gemensamhetsanläggningen kan det alltså anses främmande för en samfällighetsförening att bygga ut laddplatser trots att gemensamhetsanläggningen avser just parkering. Om åtgärden bedöms främmande för ändamålet får samfällighetsföreningen helt enkelt inte ägna sig åt byggnationen. Beslut om att ändå göra detta kan bli föremål för klander från exempelvis en missnöjd medlem i samfällighetsföreningen.
Om det registrerade ändamålet inte tillåter åtgärden behöver samfällighetsföreningen, för att undvika att beslutet angrips, ansöka hos lantmäteriet om en omprövning av gemensamhetsanläggningen för att inkludera det nya ändamålet. Detta sker genom en ny förrättning och bedömningen sker på samma sätt som vid en ny ansökan om gemensamhetsanläggning. Chanserna att få ansökan beviljad får anses goda om gemensamhetsanläggningen redan idag avser parkeringsplats. Lantmäteriet har nämligen i Energimyndighetens publikation ER 2021:24 uttalat att laddinfrastruktur som är gemensam för flera fastigheter kan anses tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna och följaktligen inrättas som gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen. Lantmäteriet anser alltså att ändamålet att ladda bilar i sig självt är ett sådant ändamål som kan utgöra en gemensamhetsanläggning. Det bör dock understrykas att det fortfarande är fråga om en prövning som ska ske med beaktande av en rad andra faktorer. Ansökningsförfarandet som sådant kan också bli både kostsamt och dra ut på tiden. Lantmäteriet har understrukit vikten av att ansökan är genomarbetad och förankrad hos medlemmarna för bästa ekonomiska och tidsmässiga resultat i handläggningen.
Samfällighetsföreningar, som ju ofta styrs av en lekmannastyrelse, har i ärenden som detta en rad komplicerade ställ-
ningstaganden att göra. Den ovan nämnda publikationen ER 2021:24 finns att hämta kostnadsfritt på nätet och utgör en bra informationskälla för den som vill fördjupa sig. Men beslut om åtgärden behöver också fattas i behörig ordning och beredas på rätt sätt. Därtill kommer den tekniska installationen, frågan om hur kostnaden ska fördelas på medlemmarna, hur debitering av elförbrukning ska ske och vad som behöver iakttas för att ha rätt till de bidrag som idag kan beviljas. Det kan mot den bakgrunden vara en god idé att i ett tidigt skede inventera vad samfällighetens styrelse har kapacitet och kompetens att göra själv, och vilken expertis som istället ska köpas in.
Jerker Hällqvist,
Advokatfirman Victor